Hur ofta hör vi inte kommentatorerna i Vinnare tala om "dödens" som "den otacksamma positionen utvändigt om ledaren"? Jag tror att man måste omvärdera dödspositionen i takt med förbättrade banor och det allt mer vältränade hästmaterialet. På sistone har vi bl.a. sett Orecchietti ta hem Årjängs Stora Sprinterlopp från dödens, Chit Chat brisade hem kvalet till Stochampionatet från samma position, och  finalen vann Drillbit Ås "trots" att hon kajkade i dödens. Detta bara några exempel, vi ser flera i stort sett varje tävlingsdag. Kanske är det "vinnarhålet", rygg ledaren, som är den egentliga dödspositionen numera? Där är man ju helt utlämnad till konkurrenterna och turen, medan den som frivilligt söker sig till "dödens" ofta gör det för chansen att "sitta på leken". Eller vad säger ni?