"Bort gå de, stumma skrida de, en efter en till skuggornas värld." Sven Berggren, Stig Lindmark, Uno Swed. Stilla lägger de gamla hövdingarna ner sina hjälmar och stänger stalldörren bakom sig.

Söndag eftermiddag. Sätter mig vid datorn för att utnyttja tiden som blir över när det inte finns någon anledning att se Vinnare V64 (galopp denna dag).

När jag går in på Travronden ser jag rubriken: "Uno Swed död". Jag får en klump i halsen. Död? Men han som verkat så pigg! Tankarna far runt i skallen. Kollar bildrutans högre nedre hörn, där Rondens twitterkoll finns. Säkert några tränare som skrivit om detta, och ja visst, Anders Lindqvist som varit mer ett tag skriver med värme om den gamle champen. Men det yngre gardet twittrar sorglöst om vardagens trivialiteter. Den flitigaste twittraren skriver "de är allt bra gött att leva vänner".

Skriver han så för att bilda en twitterpakt mot döden, eller har han inte läst om Unos död? Det troliga är nog att han knappt ens vet vem Uno Swed var, och vem kan begära det - Uno lade ju av för två decennier sedan! Ändå svider det lite i själen över den historielöshet som många unga tränare tycks lida av. Borde det inte finnas en "travsportslig allmänbildning"? En sak vet jag i alla fall: hade Uno Swed varit aktiv i dag hade han inte haft tid till något twittrande…