# Travets aktiva och media
Author: [Borttaget]

Ingen har väl kunnat undgå att märka debatten på travsidorna om diverse bojkotter mot media, när de inte behandlar tränare och kuskar som de senare tycker att de skall göra. Det har fått vissa, inte minst tränarkollegor, att kräva att aktiva måste uttala sig för pressen, lämna tips o.s.v.

På något sätt känns den här debatten väldigt inskränkt. Inom humanidrotterna finns det en stark medvetenhet om att man som aktiv är beroende av media, man håller sig med mediakontaktmänniskor (inte att förväxla med de stora travstallens förstamän), och man förser självmant media med nyheter. Visst förekommer det störningar även där, Zlatans tidigare bojkott av Aftonbladet är ett exempel, men man behöver inte älska varandra till döds för att uttala sig. Tvärtom kan vresiga personligheter som Thomas Wassberg vinna poäng på att vara uppriktiga. Roger Walmann är en travpersonlighet som har en liknande utstrålning - han ställer upp utan att göra avkall på sin integritet.

I en intervju från 2004 svarade mediatränaren Per Falkman så här på frågan "En del kända personer har ju ett komplicerat förhållande till pressen...":  
_"Ja, de är "förstörda" och känner sig taskigt behandlade. De ger inte ett strå mer än nödvändigt till pressen. Det blir lätt att man till slut drar alla journalister över en kam. Lill-Babs är en person som varit superkänd ändå sedan 50-talet och hon har alltid haft en god relation till media. Hon har insett att det inte går att spöa media. Det går inte att resonera "jag behöver inte media, men de behöver mig", då är man körd direkt. Har man ett bra förhållande till media får man också i allmänhet bra utrymme i pressen. Torgny Mogren är ett annat exempel på en storstjärna som alltid behandlat pressen väl och därför blivit väl behandlad av pressen."_

  
Jag tror inte att man kan skriva in i licensbestämmelserna att en kusk eller tränare måste uttala sig för media. Som det heter i ordspråket: "Man kan leda en häst till vattnet, men man kan inte tvinga den att dricka". Den som inte vill tala med media kan göra sig obekväm utan att tiga. Man kan heller inte vädja och fjäska, för det ökar bara den strejkandes självkänsla och får honom att känna sig än mer viktig. Nej, inser man inte att ens sponsorer köper reklam för att nå mesta möjliga publik och att spelarna är de som håller hjulen i gång inom travsporten, då är det inget annat än självbedrägeri man håller på med. I längden hjälper inte ens stora yttre framgångar den som har sig själv som störste fiende.