Micke Nybrink kom med en "brandfackla" i Vinnare direkt idag, där det lät som om han förespråkade något slags travets motsvarighet till  banor för motorstyrda leksaksbilar. Långa banor, kuperade banor och kurviga banor skulle kompensera att hästarna är så mycket jämnare idag än för tjugo år sedan.

Vet inte hur mycket Micke verkligen minns av den tidens travsport, för ju längre bakåt man blickar, desto mer amatörmässigt var travet. Nu har man avlat fram bättre hästmaterial, skuttburkarna är (nästan) borta, kuskarna är inte längre några ölbukiga gubbar utan idrottsmän och -kvinnor, och banorna faktiskt parkettgolv jämfört med den tidens byvägar. 

På den tiden kunde en häst vinna med sjuttio meter, idag slåss man om centimetrar. Marginalerna är tajtare, och det krävs mer av utövarna, både djur och människor. Att då riva ner allt man uppnått för att skapa  berg- och dalbanor á la Liseberg för att göra sporten mer slumpmässig, det känns otroligt primitivt! Tycker Micke att travet blivit tråkigt, då ligger kanske felet på ett personligt plan?

Om vi tycker att travet blivit tråkigt kan ju bero på att vi fått andra referensramar och syn på vår "personliga tid". Att gå på trav och se ett lopp som tar fyra minuter och sedan vänta tjugo minuter på nästa lopp o.s.v. är helt enkelt för segt för nutidsmänniskor. Att se hästar och kuskar manövrera genom hårnålskurvor, uppför backar och försvinna bortom horisonten på tvåtusenmetersbanor i sexkilometerslopp kan på sin höjd vara kul i några månader, sedan är vi tillbaka på gäspstadiet igen.

Stavhopparna ersatte bambustavarna med glasfiberstavar, höjdhopparna bytte dykstil mot Fosburyflopp, och backhopparna gick över till Boklövskrevande. Men nu när världsrekordet i höjd är sedan 1993, rekordet i stav sedan 1994 och nästan alla backhoppare hoppar lika långt, vad är nästa steg där för att utvecklas? Att gå tillbaka till  det som var förut?

Behöver travet bygga något slags motsvarighet till rullskridskoramper och puckelpister för att finna berättigande, då är sporten bra torftig! Nej, vi ser inte längre själen i kappkörning med häst, vi har förlorat kontakten med travets och våra egna rötter, det är därför vi inte upplever någon tjusning med travsport - "svårare" än så är det inte! Dagens "häst" är bilen, och det är därför det vallfärdar fler människor till Solvalla i juni för att se på STCC än det gör 14 dagar tidigare för att se Elitloppet. Det är där vi måste söka förklaringarna och lösningarna, inte bygga oss bort till oigenkännlighet…